Flyttar till...
Nu flyttar jag till:
Välkomna dit!
♥
Jobb
Så fort jag kommer hem från jobbet så sätter jag mig ner och jobbar med mitt projekt "A peace of cake". Det är så mycket mer att göra än man tror och alltid finns det något att finslipa på. Jag har kommit ganska långt på kort tid och har redan fått in beställningar. Jag vill vara supernoggrann med allt så att det blir så smidigt och tydligt som möjligt både för mig, mina kunder och de som vill ge gåvor. Jag älskar det här projektet och trots att det är många saker att göra varje dag så känner jag mig hela tiden mer och mer driven. Och när hjärnan samarbetar med hjärtat så bli det allra bäst. LOVE IT.
Läs om projektet på min blogg: apeaceofcake.
Att vakna till regn
Jag älskar att vakna till regn. Det är så mysigt. Och att vara inne en hel dag när det regnar, hela dagen.
Igår var det lördag och det kändes som att den var dubbelt så lång som andra dagar, vilket är en bra känsla när man gör roliga saker. Vi var lata enda fram till klockan slog ett och då åkte vi hem till mig försökte lindra huvudvärken. Kaffe var det enda som hjälpte. Oj oj! På kvällen blev vi upphämtade av Rickards bror och vi åkte ut till Fagerhult och åt god mat, bowlade, fikade och hade det väldigt trevligt. Så jag är nöjd!
Puss!
Nuså!
Woooah! Nu känner jag mig riktigt bra, glad och full av idéer! Jag har så länge drömt om att få driva egna projekt där allt som jag älskar finns med. Å så plötsligt en dag för ett tag sedan slog det mig att jag skulle börja sälja mina egna bakverk och samtidigt hjälpa barnen på Rehobothi i Tanzania. Två av mina stora drömmar i ett projekt - kan det bli en bättre drivkraft? Jag är så glad att jag äntligen gått ut med "A peace of cake" och redan fått in två stora beställningar, det gläder mig. Planerna snurrar i huvudet på hur jag ska lägga upp det hela, men jag vet att när jag behåller lugnet och planerar på mitt egna sätt så blir det så bra det kan bli. Det gäller att våga satsa och tro på sin sak! ♥
Nej, det är en lång dag imorgon och mycket jobb som väntar! Dags att sova. Natti natti fina ni. LOVE.
Do you believe in me?
"I believe in me. Do YOU believe in me?"
Dalton Sherman, en 10 år gammal pojke som talar till 20.000 lärare i Dallas inför skolstarten. Ett starkt och uppväckande tal. Har du någonsin hört ett barn i den åldern säga något sådant i Sverige? Förmodligen inte. Varför uppmuntras vi inte att tro på oss själva? Varför är det en skam att ha en stark tro på sig själv, eller på Gud i detta land? Och när vi väl gör det, tror på Gud eller på oss själva, så är det bara upp till en viss nivå.
Varför trycker vi ner stora drömmar och stor självkänsla? Varför kväver vi våra hjärtans innersta längtan genom att leva inuti den ram som finns i samhället idag?
Varför trycker vi ner stora drömmar och stor självkänsla? Varför kväver vi våra hjärtans innersta längtan genom att leva inuti den ram som finns i samhället idag?
Rickard berättade om ett blogginlägg häromdagen där Ann Hugosson skriver såhär: "Det finns egentligen bara två saker vi MÅSTE göra och det är: 1. Att födas. 2. Att dö. Resten är upp till var och en.". Så varför tar vi inte vara på den tiden vi har i livet och gör det vi själva vill? Varför låter vi det ens finnas hinder?
Jag drömmer om att få sjunga, att resa tillbaka till Afrika och att baka. Jag vill ta hand om barn, bilda familj och växa i min tro. Vad vill du?
Zanzibar
Foto: Rickard och Natalie
Zanzibar var så himla vackert med kritvit sand, turkost vatten och lila snäckor som jag och Amanda plockade. Det blev en slags tävling nästan, vem som hittade finast snäckor. Hihi. Tyvärr så fick jag inte uppleva Zanzibar sådär väldigt mycket. Hade otur med det mesta förutom kärleken. Blev getingstucken och fick feber, åt frukt som satte fart på magen, låg och spydde i en liten, liten minimotorbåt och missade delfinerna OCH jag kände mig allmänt svimfärdig hela vistelsen där. Men jag mådde bra när en liten apa hoppade fram till mig och höll i mitt finger. Och så när jag fick vara hos min sötnos.
Nu snorar jag snart ner hela lägenheten och det är inte bra. Det är skittråkigt att vara sjuk. Jaja. Tack Cornelia Nilsson för en mysig pratstund på Briljanten idag! :) Puss!
/N.
"The Rehobothi Children"
Foto: Natalie Bengtsson
Kära dagbok, det går inte en dag utan att jag tänker på alla de där underbara barnen som jag träffade i Tanzania. Å jag har så många vackra bilder på dom som gör att hjärtat både jublar och gråter. Jag vill få krama om dom igen, överraska dom med fika och måla deras naglar. Leka "Policeman" och sjunga "Small frogs" som Rickard och Jonathan så fint översatte. De är så fina dom där barnen, som jag längtar efter varje dag.
Hej! Inom en snar framtid kommer jag att komma ut med ett personligt projekt där mitt mål är att kunna göra en insamling till de här barnen. Som jag skrev; det går inte en dag utan att jag tänker på dom. De är alldeles fantastiska och trots att de knappt har några ägodelar eller ens en biologisk familj kvar så sprider de en otrolig glädje som bara kan komma från hjärtats djup. Jag tror det betyder att Gud har gett dom något mycket värdefullt som varar längre än allt annat materiellt. När jag bläddrar igenom bilderna i mappen "AFRICA2012" på min dator väcks känslor inom mig som jag aldrig kunnat känna innan jag mötte de här barnen; En glädje och tro som är orubblig. De här barnen gav mig lärdom för livet. Det ska jag aldrig glömma. Tack/Asante sana♥
HAPPINESS
Jag tar en fika med mig själv och tänker på sånt som gör mig glad:
♥ Rickard - Mitt livs kärlek, min styrka och bästa vän. ♥ Min familj. ♥ Rickards familj. ♥ Barnen på Rehobothi, Tanzania. ♥ Solen som värmer ibland. ♥ Sång. ♥ Att jag äntligen är 20. ♥ Thailandresan jag gjorde i april med två fantastiska flickor. ♥ Mina drömmar, planer och kommande projekt. ♥ Téet jag precis drack upp. ♥
Thailand 2012.
Bekräftelsebehov
Hej. Idag hamnade jag på Jackie Ferms blogg och läste hennes uppmärksammade inlägg om hennes kärlek- och sexliv. Jag blev både ledsen och upprörd så jag skrev ett par rader till henne. Det händer ganska ofta när jag surfar på internet att jag blir upprörd. På internet hänger många missnöjda personer. Antingen är man missnöjd med sig själv eller med sitt liv, och därför gör man sig uppmärksammad genom att försköna sitt liv. För att man mår bra av det. Man tycker om att sitta och titta på sitt glamourösa liv som läggs ut på facebook, twitter, instagram och bloggen. Och eftersom de flesta spenderar mer tid i skärmen än utanför så inbillar man sig att livet faktiskt ser ut sådär. Med rosa bakgrund, rosa text, redigerade bilder och fyndiga texter.
Det Jackie Ferm skriver på sin blogg gör mig mest ledsen. Hennes inlägg utstrålar en sådan fruktansvärt dålig självkänsla och självrespekt. Hon erkänner sina fel och brister i sitt tidigare levnadssätt, men avslutar ändå inlägget med att skriva: Som jag sa, den här tiden av mitt liv så är jag fruktansvärt djurisk, törstande, sexuell och nyfiken.... Ja, vi får se vad som händer. Jag är iallafall redo för både sex, nya vänner och maybe love…
I mitt liv har det alltid varit viktigt med värdighet. Jag värdesätter ofta livet och gör automatiskt en lista på vad som är dyrbart. Men jag kommer från en hel och stark familj med stor kärlek så för mig har den vägen alltid lett mig framåt. Och jag vet att många människor och relationer är sårade och brustna och det gör mig ont. Jag bara önskar att alla människor kunde sätta ett högre värde på sig själva och på sina liv... Och att alla de som är lyckliga och nöjda redan nu, att dom lyfter blicken från skärmen och delar med sig av sin lycka. Det finns så otroligt många människor som går runt med brustna hjärtan, som verkar hårda på utsidan men redan har gått sönder på insidan. Se dom.
LOVE, Natalie.
Mina låtar & melodier
I höstas tog jag tag i låtskrivandet och skrev ett par låtar som nu ligger uppe på soundcloud.com. Klicka här för att komma till min sida.
I love Hjo
Igår åkte vi ut till Hjo med mamma och de små. Där fanns fina badplatser, fina båtar vid hamnen och Moster Elins goda glass. Å så butiken "Hem & hobby", där mycket av det jag tycker om finns för lite pengar. Vi åkte därifrån glada och belåtna. Hjo rekommenderas varmt. Åk dit, vettja!
Mors lilla Olle
Ja, blåbärsplockning kan nog vara bland det mysigaste som finns. Men inte när man blir ihjälskrämd utav tuffa tonårspojkar på moppe. Det blev jag idag när jag var ute på promenad. Men igår satt vi i blåbärsriset och plockade samtidigt som vovvsi käkade upp hälften av skogens bär. Lucas var blå runt munnen och hans burk var tom. Mycket charmigt.
Blåbären användes sedan till efterrätt och lades på nybakade havreflarn med vaniljvisp och mandelspån. Det var gott! Det hör till sommaren.
Alla som känner mig vet att jag aldrig varit tjejen som kämpar för att få muskler, men med Ricky som "PT" (Personlig Tränare) går det bättre och bättre med mina löprundor. Han har lärt mig att allt sitter i huvudet. Det har han själv bevisat många gånger. Han är bäst, min Ricky. Och nu när han inte är här hos mig, då saknar jag honom. ♥
Kom! Spring dom gömda stigarna i skogen...
Vad är en svensk sommar utan blåbärsplockning? Tack, mina kära för en mysig dag. LOVE.
Bara ord och utan bilder
Godafton, svenska sommarkväll.
Jag har pussat min prins godnatt och sitter kvar här, vaken i ett bäcksvart rum och hör honom vrida och vända. Vi har haft en sådan där lat, skön dag som man borde ha innan den ene av oss ska upp i natten för att ge JP-premunanten sin ljuva morgonstund. Ingen vill gå miste om den.
Medan han drömmer drömmar om tidningar mitt i natten låter jag musiken spela. En vacker och lite sorgsen röst sjunger och varje ord verkar bära på en känslofylld historia. Som sångare är det just sådana texter som inspirerar mig mest till att själv skriva. Precis som Linnea Henrikssons låtar gör - inspirerar... och inspirerar vidare varje gång jag hör henne sjunga om känslor som bara vissa människor kan sätta ord på. Det bästa med dom där låtarna är att man själv slipper fundera över vad man känner. De besvarar outtalade frågor.
Med det säger jag godnatt!
LOVE
/Nöjd flicka.
Vi dansar minut för minut och missar att låten tar slut...
Tänka om, tänka hur och tänka fritt
Tänk om vi kunde ta det bästa från alla länder och kulturer och skapa ett nytt land utav det. Från den afrikanska kulturen hade jag plockat deras motto: "Hakuna matata!" (Inga bekymmer!) och sett till att alla levt efter det. Det svenska samhället är så uppstyrt utav mallar att leva efter. Vi ramar in mänskligheten och formar varandra till det enda ideal som finns. Och alla vi, alla ni, alla dom och du som sticker ut får en diagnos, en bokstavskombination att skylla på när din färg är lite starkare än de andras. Kanske är det bara att inse att vi alla är olika, att vi har olika uttryckssätt och att vi upplever världen ur olika perspektiv. Och utav det skapa en vacker gemenskap där varje person platsar med sin alldeles egna färgade pusselbit...
YOUR SMILING FACE
Underbara bilder från barnhemmet i Tanzania.
LOVE.
Det svenska livet
Här hemma i Sverige är tempot på en annan nivå än i Afrika, helt plötsligt ska man hinna med allt som man inte ens ägnade en tanke åt där nere. Men jag och Ricky försöker se charmen i det svenska livet också, och så länge man är ledig är det inte så svårt. För en vecka sen kom vi hem och sedan dess har vi hunnit med kalas, flyttningar, inredning, bakning, promenader och middag med vänner. Det går om man vill så att säga.
Annars lägger jag ner min energi på att försöka få ihop ett fint album från resan, men när man har över tusen bilder att välja mellan tar det sin lilla tid. Så snart tiden räcker till så ska jag sätta mig ner och visa er lite färgklickar från Tanzania.
Peace,
Tillbaka i landet
Godkväll! Jag och Rickard har nu landat i det trygga Sverige igen och det är med väldigt blandade känslor vi försöker anpassa oss tillbaka till denna kultur. Men samtidigt som man gör det så ser man världen med andra ögon. I baktankarna finns hela tiden allt det som vi sett och upplevt i Afrika och man känner större tacksamhet till livet nu än man gjorde när man åkte.
När vi stannade med tåget i Skövde blev vi upphämtade av Rickards pappa och hans Sofia och hemma i deras lägenhet välkomnades vi av mycket släkt och vänner! Det var en mycket härlig kväll!
Både jag och Rickard längtar mycket tillbaka till Tanzania, till familjen och barnhemmet Rehobothi. Varje gång man äter, står i en varm dusch eller går och lägger sig i en skön säng så tänker man på alla fantastiska barn som vi fick äran att lära känna (speciellt Rickard som jobbade med dom under 3,5 månad). Det finns mycket vi vill göra för dessa barn och ska försöka se till att saker händer. På Facebook finns det en grupp för barnhemmet Rehobothi där man kan gå med och skänka pengar. Det finns så många behov på barnhemmet som behövs uppfyllas för att barnen ska må bättre. Vi kommer skriva mer om Rehobothi om ett tag.
När vi stannade med tåget i Skövde blev vi upphämtade av Rickards pappa och hans Sofia och hemma i deras lägenhet välkomnades vi av mycket släkt och vänner! Det var en mycket härlig kväll!
Både jag och Rickard längtar mycket tillbaka till Tanzania, till familjen och barnhemmet Rehobothi. Varje gång man äter, står i en varm dusch eller går och lägger sig i en skön säng så tänker man på alla fantastiska barn som vi fick äran att lära känna (speciellt Rickard som jobbade med dom under 3,5 månad). Det finns mycket vi vill göra för dessa barn och ska försöka se till att saker händer. På Facebook finns det en grupp för barnhemmet Rehobothi där man kan gå med och skänka pengar. Det finns så många behov på barnhemmet som behövs uppfyllas för att barnen ska må bättre. Vi kommer skriva mer om Rehobothi om ett tag.
Kramar Natalie & Ricky
Gruppbild från sista dagen på Rehobothi
Gruppbild från sista dagen på Rehobothi
Mama Nema, Irene, Jeremia, Natalie (jag), Beatrice, Carbeth, Martin, Olivia, Olympia, Vanessa, Brian, Rickard, Vicent, Caroline, Queeni och Heaven.
(Klicka på bilden för att komma till Facebook-gruppen)
Midsommar i Afrika
Jambo Sweden!
Glad midsommar pa er dar hemma! Har i Tanzania firar jag och min Ricky denna dag med shopping, lasange-lunch pa Tanz Hands och fotbollsmatch med Daio (Baba Josephs son). Det duger gott at oss!
Idag ar det min artonde dag i Afrika och jag borjar kanna mig som hemma. Familjen vi bor hos ar helt underbar. De ar sa omtanksamma och latta att ha och gora med! Det viktigaste for Baba Joseph ar att vi kanner oss fria och bekymmerslosa hela tiden. Lite skillnad fran den svenska kulturen...
Denna veckan skulle egentligen tillbringats pa Zanzibar med Jonathan och Amanda, men det blev inte riktigt som planerat sa vi atervande till Usa River i tisdags. For mig kanns det bara roligt att fa annu mer tid med familjen och barnen pa Rehobiti. Har lever man verkligen i den afrikanska kulturen och det ar ganska kravlost. Hit borde man aka nar man behover koppla av.
Jag ar glad att Rickard, Jonathan och Amanda fick komma och bo hos en sa bra familj och pa ett sa tryggt omrade. Det tror jag ar valdigt viktigt nar man kommer fran Sverige och moter en sadan har kultur.
Nar jag kommer hem till Sverige ska jag skriva mer och beratta om det jag och Rickard har fatt uppleva tillsammans. Ta hand om er!
Hakuna Matata!
Glad midsommar pa er dar hemma! Har i Tanzania firar jag och min Ricky denna dag med shopping, lasange-lunch pa Tanz Hands och fotbollsmatch med Daio (Baba Josephs son). Det duger gott at oss!
Idag ar det min artonde dag i Afrika och jag borjar kanna mig som hemma. Familjen vi bor hos ar helt underbar. De ar sa omtanksamma och latta att ha och gora med! Det viktigaste for Baba Joseph ar att vi kanner oss fria och bekymmerslosa hela tiden. Lite skillnad fran den svenska kulturen...
Denna veckan skulle egentligen tillbringats pa Zanzibar med Jonathan och Amanda, men det blev inte riktigt som planerat sa vi atervande till Usa River i tisdags. For mig kanns det bara roligt att fa annu mer tid med familjen och barnen pa Rehobiti. Har lever man verkligen i den afrikanska kulturen och det ar ganska kravlost. Hit borde man aka nar man behover koppla av.
Jag ar glad att Rickard, Jonathan och Amanda fick komma och bo hos en sa bra familj och pa ett sa tryggt omrade. Det tror jag ar valdigt viktigt nar man kommer fran Sverige och moter en sadan har kultur.
Nar jag kommer hem till Sverige ska jag skriva mer och beratta om det jag och Rickard har fatt uppleva tillsammans. Ta hand om er!
Hakuna Matata!
Jag drömmer inte
3 juni 2012,
Jag trodde nog aldrig att den här dagen skulle komma. De tre senaste månaderna har varit en enda stor längtan och väntan... Men nu har jag landat på dag nummer 1 i nedräkningen (från 44) och klockan 7 denna morgon flög jag ur sängen och började sjunga av glädje! Nu sitter jag i köket och skriver på mammas telefon. Efter en fantastisk lördag och en god natts sömn ska vi snart sätta oss i bilen och köra mot Örebro där jag blir upphämtad av min underbara vän Rebecka. Från Örebro ska vi åka till Stockholm där hon numera håller hus. Sen blir det nog inte så många timmars sömn denna natt eftersom färden till Arlanda avgår klockan 3-3.30. Det blir spännande för Afrika att möta mig efter för många vakna timmar;)
Nej, nu ska jag avnjuta en svensk, god frukost! Ha det bra, Sverige! Vi ses om en månad.. Hihi.
Kram
