Fjärilar i magen
Men nu har vi 52 dagar på oss att planera, prata vidare, drömma och verkligen förstå att vi ska dit. Till bilden ovan. Thailand. Till ett alldeles underbart hotell på en stadig klippa vid havet. Där ska jag värma mina frusna leder i två hela veckor. Och jag ska dela denna drömsemester med två helt fantastiska tjejor. !! DET kommer bli minnesvärt om något!
Det är som att vara nyförälskad...♥
WWWEEELLEEHEEEH!
WEMMEEHEE.!!
/ Nöjd, glad, speedad & frusen dam.
BYE!
Jag är så trött på internet-världen. Den kan gå och slänga sig i väggen!
ALLT här är yta på yta. Och jag förstår inte varför fler människor inte ser igenom det.
VAD har hänt med den verkliga gemenskapen?
För ett par veckor sen hade jag en liten kris i mitt liv och jag återvände till Facebook. Jag gjorde det bara för att jag inte orkade tänka eller fokusera på det som låg och skavde på insidan just då. Direkt när mina bekanta upptäckte att jag fanns där blev det en massa skrivande hit och dit: "Heeej!! Hur mår du?? Vad gör DU nu för tiden! Åh, jag saknar dig. Vi bara MÅSTE ta en fika snart...".
När min lilla kris hade sprungit iväg och jag hittade tillbaka till mig själv igen så tog jag bort min Facebook, igen. Sen dess har jag inte hört ett ljud från de som skrev. Är det inte sjukt patetiskt?
FOLK BRYR SIG INTE PÅ RIKTIGT! Internet är BARA en plats där vi kan få bekräftelse för vårt yttre och på vilka vi är. På internet kan vi vara allt vi vill vara; coola, snygga, sexig, charmiga, kloka, omtyckta, välkända… o.s.v. Och när vi spenderar halva dygnet i denna så kallade ”världen” så tror vi till sist att det är sådana vi verkligen är. När vi sedan möts i verkligheten så kan vi inte leva upp till den här ”profilen” och samtalen blir osäkra och ytliga. Det stör mig. Säkert så låter jag helt överdriven, men det skiter jag i. Jag är sjukt trött och frustrerad över det här. Hur äckligt ytliga vi människor har blivit. Och ändå ser vi varje dag hur världen blir värre och värre, människor mår allt sämre och pengar, makt och berömmelse tar över våra själar.
Självklart så verkar det inte så farligt, det här med internet… Men, jag tror att det är det. Jag tror att det är boven i mycket elände. Vi stänger in oss själva och tar inte hand om varandra.
Nu tänker jag strunta att bli hörd och sedd. Jag vill inte att folk som inte bryr sig om mig ska läsa om vad jag gör på dagarna. Vill jag skriva för folk så tänker jag sjutton skriva en bok, vill jag visa mina bilder så gör jag en utställning eller whatever. Ingenting blir personligt och verkligt här i den här världen OCH, jag orkar inte se hur mina kompisar/bekanta viker ut sig själva mer. Jag är sjukt trött på det här… På riktigt.
Bye-bye.
/Natalie Bengtsson
Snuskdag
Men på tal om väder. I onsdags fylldes hela himlen med dunderstora snöflingor och jag stod med barnen på jobbet och beundrade det vackra vimlet av vita prickar som svävade ner på marken. Sånt tycker jag är fantastiskt faktiskt! (: Med andra ord - Eliza Doolittle är nog min favorit inom musikbranchen.
På tal om den julklappsångest som drabbar mig...
BKLALHGDK!
Just i denna stund.
Ja vi är alla olika!
Dagens roligaste
Min mamma jobbar på en förskola. Ikväll hade de julfest och barnen lussade för sina föräldrar. Ett av barnen var utklädd till julgran. Igår, sent på kvällen, så hade barnets mamma ringt till föreståndaren:
"Går det bra om mitt barn är utklädd till julgran på luciatåget? Igår pratade han om att han ville vara utklädd till saft."
Saft?
Hur klär man ut sig till saft?
Jo men, vi har alla olika önskningar här i livet.
Nerförsbacke
Det stör mig att jag har blivit en förvirrad tjej.
Men det är OK.
När det hoppar sjukt fel
"Att det skulle vara kul om du åkte på det.."
"Neeeheeeej, du sa att det skulle vara sjukt kul om han åkte på det. Maaaammmaaaa!!!!"
Men tydligen så hade hon inte sagt det. Stört synd, för det hade varit sjukt kul!
Vilken grej, halllåååå!
If I can make it here, I can make it anywhere
Jag har tänt ett rött ljus och det är tyst i mitt hus. Medans mina nakna fötter fryser dagdrömmer jag om varma länder. En annan världsdel som råkar heta Asien. Ja, det är dit jag vill. Indien, Kina & Thailand. Meeehaaaeee...
Jag vill ha lite färgrikt kaoz.
Ensamhet är ibland det vackraste
För bara Du vet min vackraste hemlighet.
Elefanten som balanserar på spindeltråden
Just i detta ögonblick är klockan 22:58 och min rumpa är snart helbedövad tack vare mitt okloka val att sätta mig på en dyna. Asont är vad det gör. För aslat för att flytta på mig är vad jag är.
Än en gång har helgen gått fort, det börjar jag vänja mig vid nu. Men jag är lite sånn som gör vardagarna lite helgiga också. Då är det okej att en ny fet vecka sätter fart om 59 minuter, iallafall för min del.
Annars har jag julklappsångest och saknar julkänsla. Den drog åt skogen precis när jag hittat den :(((((((((((
Men jag ska låtsas att jag känner det. Och jag ska låtsas att det är en halv meter snö utanför mitt fönster.
Jaaa, det ska jag. Hallååå.
Frågor, faktum & drömmar
Varför har vi gjort bekräftelse till ett av alla vardagliga behov?
Det ger mig vacker strävan och underbar tillfredställelse.
inandas luften & göra stunden till min egen.
N.
Drömmarnas hemland
Bara för att få andas den rätta luften.
N.
En Prinsessas rum
Hej tjohej! Nu var det en halv evighet och en timme sen jag skrev här. Och det är på grund av att jag har varit utan det älskade och mest betydelsefulla ting som existerar - internet. Men nu har det äntligen hittat hem igen och under tiden det varit vilse har jag tagit mitt trollspö och förvandlat mitt rum... Här är resultatet:
Foto: Natalie Bengtsson
What could be better?
11.45 och jag är mitt inne i min lunchrast. Sitter på kontoret och väntar på att klockan ska ticka fem minuter så att jag kan återgå till arbetet. Veckorna går verkligen fort. Så fort att det känns som att det alltid är fredag, och att det alltid är måndag. Hur det kommer sig kan man ju gå runt och fundera på en stund om man vill.
Zötnozen
Jag måste bara bjuda er på jordens charmigaste varelse.
Inte kan min hjärna förstå sig på att sådana här liv existerar, men sjukt roligt är det.
Trots att jag är lite småäcklad.
Utan spår av choklad eller té
Det gör inte så mycket att det kittlar i halsen, eller att jag är så himla kissnödig... Inte gör det heller något att en fluga just flög förbi mig, trots att det inte är mitt favorithusdjur... Idag gör inte dom där små retsamma faktorerna mig något, för jag har tagit en promenad med India Arie. Vi började denna gråa regndag tillsammans med en tur i skogen. Och jag tackar så innerligt för de kloka ord hon gav mig som lyfte hela min dag... Bland annat så nämnde hon något om att när man känner sig ensam så måste man hitta glädjen i sig själv. Det finns mycket att säga om det, men visst är det så? Jag tänker att det är viktigt att inte göra sig beroende av andra människors bekräftelse eller uppmärksamhet. Klart är vi alla beroende av det på ett eller annat sätt, men att bli så beroende av bekräftelse att man sedan faller i sin ensamhet, det är nog lite faaarliiiigt. Buuuu!
Bra ord, India, bra ord.
