Natalies Dagbok

När jag slänger skorna i backen och värmer fötterna i gräset, när jag frivilligt spelar volleyboll, eller minigolf och det samtidigt går bra, när det fikas - inte bara en, utan tre gånger på en och samma dag... Då är det allt en sommardag. En bra dag. En bra dag i Mariestad. Med väldigt bra folk. LOVE.

Hur mycket jag än skulle leta så skulle jag aldrig hitta någon som passar mig bättre än vad du gör, du som är min bättre hälft.

Vid samma tid som du åkte in i ditt livs äventyr kunde jag inte fokusera på filmen som visades i biosalongen. Ingen av våra gemensamma vänner som såg filmen med mig visste att du och jag blivit kära veckan innan, ingen visste att mina tankar svävade åt ditt håll. "En gång i Phuket" avslutades med låten "Enastående" av Linnea Henriksson och det blev min låt om dig.

Vi skrev med varandra halva den natten när du mellanlandade i Amsterdam. Vi avslutade med att skriva att vi skulle tänka på varandra tills vi hördes igen och att då skulle allting bli bra. Jag visste inte hur länge det skulle vara tyst mellan oss och känslan gjorde mig orolig, men då visste jag att du var han - han den där som jag skulle längta efter varje dag.

Några dagar senare hade du fått ditt afrikanska simkort och vi startade en tre månaders lång sms-konversation samtidigt som både kärleken och räkningen växte. Handskrivna brev, långa telefonsamtal, facebook, mail, tankar och böner gjorde att endast de många milen höll avstånd mellan oss. Men du och jag var närmre varandra än någon annan människa runt omkring, vi var verkligare än allt annat, Jag andades vår kärlek, trots att du levde en helt annan stans.

Mitt liv hade varit stridit länge innan, men i ditt hjärta fick jag hitta hem. Nu sitter du här bredvid mig i soffan och du är mitt livs kärlek! Tack för att du tog mig ner till Afrika, att du uppfyllde en dröm. Tack för att jag får vara din och för att du alltid ger mig styrka! Nakupenda. ♥

Goddag i stugorna! Vilken tur att jag har hittat en kille med iphone; nu kan jag blogga från mobilen! ;) Vi har fallit in i ledighetens bekvämligheter och dagarna innehåller lugn, ro och fika. Jag har nästan glömt bort hur det känns att jobba, men det är okej, det sägs ju faktiskt att det är bäst att leva i nuet. Nemen... Jag ville mest visa upp killen jag är så väldigt kär i, min Ricky... ♥

Här hemma i Sverige är tempot på en annan nivå än i Afrika, helt plötsligt ska man hinna med allt som man inte ens ägnade en tanke åt där nere. Men jag och Ricky försöker se charmen i det svenska livet också, och så länge man är ledig är det inte så svårt. För en vecka sen kom vi hem och sedan dess har vi hunnit med kalas, flyttningar, inredning, bakning, promenader och middag med vänner. Det går om man vill så att säga.

Annars lägger jag ner min energi på att försöka få ihop ett fint album från resan, men när man har över tusen bilder att välja mellan tar det sin lilla tid. Så snart tiden räcker till så ska jag sätta mig ner och visa er lite färgklickar från Tanzania.

Peace,

Kramar Natalie & Ricky

Gruppbild från sista dagen på Rehobothi

Mama Nema, Irene, Jeremia, Natalie (jag), Beatrice, Carbeth, Martin, Olivia, Olympia, Vanessa, Brian, Rickard, Vicent, Caroline, Queeni och Heaven.

(Klicka på bilden för att komma till Facebook-gruppen)