En Prinsessas rum

Hej tjohej! Nu var det en halv evighet och en timme sen jag skrev här. Och det är på grund av att jag har varit utan det älskade och mest betydelsefulla ting som existerar - internet. Men nu har det äntligen hittat hem igen och under tiden det varit vilse har jag tagit mitt trollspö och förvandlat mitt rum... Här är resultatet:



Foto: Natalie Bengtsson


What could be better?

11.45 och jag är mitt inne i min lunchrast. Sitter på kontoret och väntar på att klockan ska ticka fem minuter så att jag kan återgå till arbetet. Veckorna går verkligen fort. Så fort att det känns som att det alltid är fredag, och att det alltid är måndag. Hur det kommer sig kan man ju gå runt och fundera på en stund om man vill.


Zötnozen



Jag måste bara bjuda er på jordens charmigaste varelse.
Inte kan min hjärna förstå sig på att sådana här liv existerar, men sjukt roligt är det.
Trots att jag är lite småäcklad.


Utan spår av choklad eller té

Hallå hellå.

Det gör inte så mycket att det kittlar i halsen, eller att jag är så himla kissnödig... Inte gör det heller något att en fluga just flög förbi mig, trots att det inte är mitt favorithusdjur... Idag gör inte dom där små retsamma faktorerna mig något, för jag har tagit en promenad med India Arie. Vi började denna gråa regndag tillsammans med en tur i skogen. Och jag tackar så innerligt för de kloka ord hon gav mig som lyfte hela min dag... Bland annat så nämnde hon något om att när man känner sig ensam så måste man hitta glädjen i sig själv. Det finns mycket att säga om det, men visst är det så? Jag tänker att det är viktigt att inte göra sig beroende av andra människors bekräftelse eller uppmärksamhet. Klart är vi alla beroende av det på ett eller annat sätt, men att bli så beroende av bekräftelse att man sedan faller i sin ensamhet, det är nog lite faaarliiiigt. Buuuu!

Bra ord, India, bra ord.

BEEEEBIIIZEEEN ♥


Modeller: Michelle och Calle
Fotografi: Natalie Bengtsson


En tanke i ord


Fotograf: Michelle Bengtsson
På bilden: Jag. Natalie

Jag brukar då och då se tillbaka på en väldigt vacker och speciell dag i mitt liv - studentdagen.
Den dagen rörde vid något dyrbart i djupet på mig. Jag kände att den dagen var min. När jag ser tillbaka på det så ser jag inte vad som hände runt omkring, vad vi gjorde med klassen, hur vi firade den eller vilka presenter jag fick... Jag ser mitt leende och jag känner känslan som drog upp mungiporna till ögonen. Det var min dag.
Jag minns att rektor Andreas sa: "Ibland är det bra att sätta punkt på ett kapitel i sitt liv, även om det känns sorgligt." Och jag minns att jag då gjorde det inom mig, satte punkt för de tre åren som varit den största delen av mitt liv under den tiden.

Att få sjunga "Det är nu som livet är mitt...Jag vill känna att jag lever..." blev till ord från mitt hjärta. Men det är nog inte förän nu som jag inser de ordens verkliga betydelse och kan leva utifrån det. 
Åh. Det finns så fantastiskt mycket vackert att skriva. Men ibland måste man bara bevara känslan och låta den stanna där så att den kommer till nytta... Det är bra att skriva av sig, men inte skriva av den bra känslan. Hihi.

/Natalie.


!

När panodilen lindrat dundervärken i huvudet gav jag mig ut på en joggingrunda. Jag är tjejen som vanligtvis avskyr att jogga då lungorna brukar säga stopp efter de första metrarna. Men den här gången blev jag positivt överraskad. Efter den första lilla biten släppte tyngden i bröstet och jag kände: "Aahaa! Det här är ju härligt...!" och joggade vidare... och vidare... och vidare... och slutligen - vidare. Jag som tillhör den överkänsliga rasen blev så glad och stolt över mig själv att jag fällde en liten tår inombords. Det sköna med träning är befrielsen! Att känna att man klarar något man inte klarat på riktigt länge. Och det bästa med min personliga träning är att jag inte sätter någon press på vad jag ska klara eller för att bli smalare, utan för att få ut min energi och må bra, helt enkelt. För jag är tjejen som inte klarar av press!

Peppisar med glasyris och polkistéis

23.11.11.
Onsdag

Heeeej hallååååå, vad KUL att du är häääääääär...!!

Jag & min lille kille Lulle Bulle har onsdagsmys ikväll. Vi föräter oss på pepparkakor och fördricker oss på polkagristé. Eller iallafall jag gör det, tégrejen alltså. Han har bara hunnit halvtömma koppen och jag är inne på min andra. Oj... Vad det gick undan med hans drickande under tiden jag skrev det där, nu är den heltom. Gaaaleeeeeeh då. Det fina med att passa barn är att jag får bossa så in i tusan över dom. "Eh, Lulle.. Du går och hämtar tändstickorna, pepparkakorna, sätter på té och häller upp en kopp till mig... Är du gulliiiii.."
"Men, jag göra allt eller?"
"Men Lucas, jag har jätte ont i huvudet idag.."

Nåja. Jag är ju faktiskt prinsessa och då får jag lov att beodra min lilla tjänare.

Nej, jag är inte en dålig storasyster. Däremot en ganska super mysig. Jag kan lova att om framtiden ger mig egna barn en dag så kommer de inte leva en omysig stund i min närhet. Då ska det tändas ljus och fikas stup i kvarten. Att dom sedan får rulla till skolan är ju bara en bonus för mig som inte vågar sätta stjärten i förarsätet och ge mig ut i trafiken.

Aaaaa.. Peace. Nu spelar Måns spratt med Pelle Svanslös i rutan och Lulle har släckt ner hela tv-rummet. Så dataskärmen stör hans lilla filmkväll, men dock inte det röda ljuset jag har tänt på bordet. Mys var det jag! ♥ MJAU!


Lillkillen, fångad på bild med min mobil någon gång under året. Den andra bilden är ju bara himla skönast alltså. Kläderna in my heart 4-ever and ever!

Lovilovelove

Sånt här gör jag på jobbet lite då & då. Tsss..

"All I want for christmas is you..." Står det för er som inte kan läsa min slarvstil.


22.11.11.

22.11.11.
Tisdag

Blah!

Efter en sömnlös natt sitter jag nu med tunga ögon i min morgonrock och kämpar hårt med min blogg-design som aldrig lyckas tillfredställa mig. Spegeln är ingen vacker syn denna morgon. Men vad gör det att håret har krullat sig åt höger, vänster, uppåt, neråt, in och ut och upp och ner? Att hyn är blek och torr? Och att ögonen hänger ner till tvättrummet i källaren? Vad gör det egentligen?

Jag förstår det där med skönhetssömn nu.

Jag säger bara - sömn är viktigt för en människas kropp & psyke.
Det har jag fått lära mig.
MOohallaaallaaA!

Ikväll dricker jag té



Ikväll har jag det bara mysigt. Ingenting annat än mysigt.
Bara för att pappa för några dagar sen kom hem med en liten typisk Natalie-gåva till mig har jag gått och blivit beroende av mitt favoritté - Polkagristé. Låter knaaaaaaaaas, jag vet. Som att små vita godisgrisar med röda ränder simmar runt i min varma kopp och ger smaken av... godis?
Men jag kan lova att det är mycket charmigare än så. Och gott som tusan är det. Det är nästan så att jag blir lite förundrad, faktiskt.

Ljusen står kvar på bordet, julmusiken har spelat sin sista ton för kvällen och min älskling ligger bredvid mig i soffan. Den som fångar alla fina stunder på bild. Tsssss...

Natti natti ♥

Här i denna soffa sitter jag och sjunger samtidigt som jag skriver denna rubriiiiiiik traaalaaalaaalaaalaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa

Ursäkta mig för den urflippade rubriken jag nyss råkade skriva med detta tangentbord som nu ligger och vilar tryggt i mina skräddar-sydda ben. (Ja, det tyckte jag var roligt!) Michelle hon lutar sitt lilla huvud mot min axel. Hon är iklädd i sin nya onepiece i lila och rosa. Bredvid henne sitter minstingen, Lucas och pillar på Ashoors ipad. Ut ur denna tekniska apparat kommer ljudet av en hysteriskt spännande fotbollsmatch. Det är Lucas som styr gubbarna och just nu är han så inne i det att han ser lite smårolig ut. "Leonard Messi, Leonard Messi, Leonard Messi!" säger han, om och om igen. Jag och Michelle blir lite trötta på ljudet av en förväntansfull och intensiv publik, kommentatorer och visselpipor. Men nu är det i Michelles knä planen ligger...

Höjer jag nu blicken ser jag hur Jennipher & Ashoor gör iordning glögg och varma frallor. Det verkar vara dags...
Det här är min söndagskväll och jag är rätt nöjd. ! Love.

Uppe i natten

Det är nattetid och Natalie sitter uppe och gör inte det hon borde göra. Hon äter sådant som hon inte bör vid den här tiden på dygnet, hon tänker på saker som hon inte bör tänka på alls och hon gör något som man borde göra på eftermiddagar.

Jag sover inte. Jag äter godis. Jag tänker. Jag spelar in en låt.
Bye bye bye bye.

FLUMMMMMMMMMMM



Här har ni oss helt enkelt.
Vi gav oss ett par hundra försök att göra en kort liten rolig film, men resultatet blev en 5-minuterslång bloopers-film. :)

Idag firar jag jul med Michael Bublé


Bilder från förra julen.

Denna morgon inleder jag med ett litet musikaliskt julfirande tillsammans med ingen mindre än Michael Bublé. Jul firar man inte bara på julafton. Nej, den börjar precis när man vill. (När pepparkakorna står på bordet med andra ord). Merry X-maz!!

Björnen på andra sidan Vättern

Trött och lycklig sitter jag i vår kära fåtölj vid köket och känner hur hungern blir alldeles för stor för mina tankar. Det tar över mig, och snart totalt. Sist jag åt lyckades jag klämma i mig en stor och hyfsat torr chokladboll. Inte det bästa att avsluta dagen med?

Hur som helst har jag haft en supermega bra dag idag. På jobbet var det rena rama lugnet. Trots den bitande kylan njöt vi av att känna frosten under våra fötter och lirade både basket och king. ! . Gissa vem som regerade?

Men det allra bästa med den här bra dagen var att få träffa mina flickor - Hilda & Kamilla! Vi fnittrade från början till slut och mellan "hihi", "haha" och "hoho" sas både kloka och okloka ord. Alla lika givande! Ja. Vänner är viktigt. (Ord stulna från Hildas nya blogg, men jag står för dom minst lika mycket som hon) Och för att förgylla denna vackra dag lade Gud en stor, gul måne över kullarna som fick blänka i Vättern och förundra mig och Hilda på vägen hem! Eller var det en sjukligt stor björn med ett öga, Hilda?

Dröm sött.


LUNCHTID

16.11.11
Onsdag

Jag känner mig ganska värdelös på att vara en aktiv bloggerska. Men jag kan ju erkänna att hade jag fått pengar för det hade varit en helt annan attityd här ska ni veta. Någon som känner sig manad? Just för tillfället sitter jag och tuggar på ännu en knäcka med grisrumpa på. En skvätt smaksatt varmt vatten på det och jag har min lata lunch för dagen. Jag vet att det är illa men idag orkar jag bara inte.

Och nu är Intresseklubben i full fart med att anteckna detta.

På tal om kaos.

15.11.11.
Tisdag.

Jag älskar kaos ibland. Så länge skrattet är nära så är kaoset fint kaos. Jag har så roligt med barnen på jobbet att jag längtar dit när jag är hemma. Ja barn är då en fin gåva till oss bittra vuxna. Ha..! (Svar: Nej, jag är inte bitter.)

Men attans då att jag går och blir lite sådär sjuk nu. Mitt i allt kul. Jag hoppas att jag orkar kämpa på och hålla mig kry, för sjutthhon.

På tal om kaos. Och på tal om fint kaos. INDIA. Det minnet hade visst gått och gömt sig någonstans mellan mina öron, undra vad man mer skulle kunna hitta där... ! Men det smög sig fram igen när en människa (säker?) berättade om att han varit au pair där i ett par månader. O M G tänkte jag, O M G !
Ta mig dit igen och låt mig dansa lite bollywoood med paljetter och dallrande mage... Eller tåga (tuff tuff tuff tuff TUUT TUUT!) genom hela landet; se hur landsbygdfolket bygger sina bajs-hyddor och sedan går in för att äta med sina nakna händer. Är det inte charmigt? Och mitt på bordet stod en ko och då är det bara att buga och bocka. CAUSE HE'S SO FREEAAAKING HOOOLY, THAT HOOOLY COW: DO NOT TOUCH HIM!! Muuuuuu... !

Jo men till Indien vill jag. Det vill jag.

RECORDCOLLECTOR

14.11.11.
Måndag

Hur hade det varit om jag hade körkort och bil nu? Jo, då hade det varit så att jag inte hade behövt åka iväg en timma innan jag ska vara på plats. 20 minuter hade räckt. Men nu har jag ju varken körkort eller bil. Bara ett simpelt busskort och en busschaufför och det får väl duga. Körkort och bil skrivs upp på önskelistan, så får jag se om tomten tycker att jag varit en snäll flicka i år.

De flesta brukar ge måndagar en dålig klang och slänga in ett och annat negativt ord om denna första dag i veckan. Men för mig är måndagar bland den roligaste dagen. Såhär ser det ut: sovmorgon-sång-lite jobb-sång-fika. Det kan knappt bli bättre egentligen. Så. Nu ska jag kaaasta mig in i denna fantastiska dag med klarblå himmel till och med. Som kolasås på glassen!

N.

I can't control the butterflyz


Foto: Natalie Bengtsson

I can't control the butterflyz.


MUSIC IS WHAT FEELINGS SOUNDS LIKE.

Jag tror att jag har gått in i en annan värld. Musiken tar mig dit jag vill vara och det är så befriande och givande på många sätt. Musiken hjälper mig att stänga av tankarna och känna. Det är det enda jag behöver just nu. Jag känner: "POWER!!!"

"Music is what feelings sounds like."
Det hjälper mig.


Noll noll: tre-tton

YELLOWDIAMONDSINTHELIGHT.

-

Trött & hungirg. För trött för att äta. För hungrig för att sova.
Här sitter jag framför tvn efter en släkt- och ätdag i Vetlanda. Klockan is much and I'm so fffffreaking, I said FREAKING, tired.. Men jag behöver bara fylla mitt huvud med inspirerande musik innan jag kan gå vidare i livet och sova. Det är det som krävs ikväll. Musiken håller mig vaken. Musiken flippar.

DAAAMHHIIDAAMMDAAMMDAMM.

Utsiktstorn

Diamanter i skyn
Vita ögat som lyser upp
Fläktar som svalkar
Skymmande toppar
Och
Törstsläckande fukt
Ett utsiktstorn över detta och allt blir mitt
Mitt.

Natalie.

10:10

Jag har skrivit det innan och jag skriver det igen: Frukost är den tråkigaste måltiden på dagen. Sitter här och tuggar sand och dricker smaklöst vatten. Mitt val, jag vet... Men ändå. Nyttigt är inte alltid gott. Skillnad var det igår; jag vet inte hur mycket choklad jag fick i mig, men det var inte lite vill jag lova. Man måste uppfylla en kvinnas allra största behov, hur dyrt det än är. Nu har jag sagt mitt och snart går bussen till ett par nya shoes..

Jag, mig och mitt

Hur hade det varit om vi alltid lyssnade på andra?
Om vi alltid satte andra före oss själva?
Om vi alltid lät oss själva falla för ord som förblir ord?

Man måste respektera sig själv,
sätta sig själv först i livet.
Ta ratten och styra dit man själv vill.

Låt ingen styra dig.
Du är viktig.

Melodier möter känslor

Jag tackar då så hjärtligt för melodier och sjungande poesi
De är bättre än någon människa på att möta känslor
Då klarar man sig rätt bra.



Allt som utgår ifrån mig
ska komma från mitt hjärta
med eftertanke med omtanke

Så länge jag följer det
så blir det bra.


TIO

God morgon.

Jag ställde alarmet på 8.00 igår kväll och tänkte att jag skulle hinna med lite nyttigheter innan jobbet idag.
Men jag var så himla trött att jag snoozade till klockan halv 10. Lite hysteriskt. Är inte mycket piggare för det, snarare halvdöd, men det får väl gå. Kan inte förstå mig på varför jag ska vara så trött, det är bara onödigt.

Igår kväll hade min grupp (utan namn än så länge) sin första spelning och jag måste säga att det gick sjukt bra. Sjukt bra faktiskt. För att vara första gången och sådär. Tsss... :)

Nu ska jag uuuut och röra på miiiiiiiiig så att jag vaknar! Tjohoooooo... !!

Blaaah

Ett visst ljud kan nå rakt in i själen och det är då det skapas ny musik. Om och om igen...
-

Ibland blir jag så poetisk av mig. Och om ni undrar varför så är det för att jag finner mig bäst i det i vissa stunder då verkligheten snuuurrrarrrrr som en tooooornaaadooooooooooooooooooooooooo.
Blaaaaaah.

Sanning

Det finns ingen mening med att inte vara den man är.


Yta & djup

Yta

Det ser så bra ut
Ett smile och allting är bra
Ett par vackra ord och problemen är lösta

Djup

Det är nedbrutet
Operfekt och skadat
Känsligt

Yta

Man stänger av och plötsligt kan man leva hur som helst
Utan att känna
Allting blir plötsligt så simpelt
Sanningen kommer undan

Djup

Man rotar upp
I sig själv
I sitt innersta
Inser sanningen
Den totala sanningen
Väljer att acceptera eller inte

Man accepterar:

Man tar den långa vägen
Man blir sig själv och låter det blomstra på alla sätt

Man accepterar:

Man stänger av och plötsligt kan man leva hur som helst.
Omgivningen får forma en
Och det kan gå hur som helst.

/ Natalie Bengtsson

Butterfly fly away


Foto: Natalie Bengtsson

Freeeeeeeedaaaaaag freeeeeedoooooom.... !


Mot vintertid


Foto: Natalie Bengtsson


RSS 2.0