Saknad, längtan & starka band
Onsdag, 2 maj
Vissa dagar är mer känslosamma än andra, idag är en sådan dag. En sådan dag då saknaden är mer verklig än alla andra dagar av dessa två månader som gått. Längtan efter att få resa växer sig starkare, det är en helt överväldigande känsla. Jag känner mig nervös för att flyga själv, men mest nervös för att möta en ny kultur igen. Den mest extrema kultur jag stött på är den indiska, när jag var där för ett par år sen. Under den tiodagarsresan hann jag inte smälta det fullständiga kaos jag mötte. Nu har jag nästan fyra veckor på mig att lära känna den afrikanska kulturen.
Förutom den där lilla rädslan för flygresan och ny kultur så pirrar det i magen. Nedräkningen är i full gång och nu är det 33 dagar kvar. 33, 32, 31, 30, 29, 28... Jag längtar så mycket att jag tappar fokuset då och då. Glömmer bort alla sprutor som ska tas, mediciner och medel som ska köpas (igen), alla pappren och kort som ska fram, o.s.v. Men visst är det spännande? Ja! Och det är ju tur att någon påminner mig då och då om allt det viktiga!
Å på tal om längtan, det är en alldeles fantastisk känsla på alla vis. Även när det känns tungt så vet jag att det bottnar i en djup lycka.
"Välsignad vare kärleken som binder oss samman. Den skiljer oss inte. Även om vi är långt borta från varandra, är vi förbundna i våra hjärtan."
Vissa dagar är mer känslosamma än andra, idag är en sådan dag. En sådan dag då saknaden är mer verklig än alla andra dagar av dessa två månader som gått. Längtan efter att få resa växer sig starkare, det är en helt överväldigande känsla. Jag känner mig nervös för att flyga själv, men mest nervös för att möta en ny kultur igen. Den mest extrema kultur jag stött på är den indiska, när jag var där för ett par år sen. Under den tiodagarsresan hann jag inte smälta det fullständiga kaos jag mötte. Nu har jag nästan fyra veckor på mig att lära känna den afrikanska kulturen.
Förutom den där lilla rädslan för flygresan och ny kultur så pirrar det i magen. Nedräkningen är i full gång och nu är det 33 dagar kvar. 33, 32, 31, 30, 29, 28... Jag längtar så mycket att jag tappar fokuset då och då. Glömmer bort alla sprutor som ska tas, mediciner och medel som ska köpas (igen), alla pappren och kort som ska fram, o.s.v. Men visst är det spännande? Ja! Och det är ju tur att någon påminner mig då och då om allt det viktiga!
Å på tal om längtan, det är en alldeles fantastisk känsla på alla vis. Även när det känns tungt så vet jag att det bottnar i en djup lycka.
"Välsignad vare kärleken som binder oss samman. Den skiljer oss inte. Även om vi är långt borta från varandra, är vi förbundna i våra hjärtan."
Charles Wesley
Snart är vi där, då möts vi igen!
Snart är vi där, då möts vi igen!
He heals me♥
Kommentarer
Postat av: Marianne Kempe
Hej Nathalie förstår att du har det bra. Jag läser din blogg och tycker att du skriver jättefint. Var rädd om dig o hälsa Ricky. Farfar hälsar
Trackback
