Natalies Dagbok

Jag är så trött på internet-världen. Den kan gå och slänga sig i väggen!
ALLT här är yta på yta. Och jag förstår inte varför fler människor inte ser igenom det.
VAD har hänt med den verkliga gemenskapen?

För ett par veckor sen hade jag en liten kris i mitt liv och jag återvände till Facebook. Jag gjorde det bara för att jag inte orkade tänka eller fokusera på det som låg och skavde på insidan just då. Direkt när mina bekanta upptäckte att jag fanns där blev det en massa skrivande hit och dit: "Heeej!! Hur mår du?? Vad gör DU nu för tiden! Åh, jag saknar dig. Vi bara MÅSTE ta en fika snart...".

När min lilla kris hade sprungit iväg och jag hittade tillbaka till mig själv igen så tog jag bort min Facebook, igen. Sen dess har jag inte hört ett ljud från de som skrev. Är det inte sjukt patetiskt?
FOLK BRYR SIG INTE PÅ RIKTIGT! Internet är BARA en plats där vi kan få bekräftelse för vårt yttre och på vilka vi är. På internet kan vi vara allt vi vill vara; coola, snygga, sexig, charmiga, kloka, omtyckta, välkända… o.s.v. Och när vi spenderar halva dygnet i denna så kallade ”världen” så tror vi till sist att det är sådana vi verkligen är. När vi sedan möts i verkligheten så kan vi inte leva upp till den här ”profilen” och samtalen blir osäkra och ytliga. Det stör mig. Säkert så låter jag helt överdriven, men det skiter jag i. Jag är sjukt trött och frustrerad över det här. Hur äckligt ytliga vi människor har blivit. Och ändå ser vi varje dag hur världen blir värre och värre, människor mår allt sämre och pengar, makt och berömmelse tar över våra själar.

Självklart så verkar det inte så farligt, det här med internet… Men, jag tror att det är det. Jag tror att det är boven i mycket elände. Vi stänger in oss själva och tar inte hand om varandra.

 Nu tänker jag strunta att bli hörd och sedd. Jag vill inte att folk som inte bryr sig om mig ska läsa om vad jag gör på dagarna. Vill jag skriva för folk så tänker jag sjutton skriva en bok, vill jag visa mina bilder så gör jag en utställning eller whatever. Ingenting blir personligt och verkligt här i den här världen OCH, jag orkar inte se hur mina kompisar/bekanta viker ut sig själva mer. Jag är sjukt trött på det här… På riktigt.

 Bye-bye.

/Natalie Bengtsson