Natalies Dagbok

There's a song that's inside of my soul

It's the one that I've tried to write over and over again

You are my only hope.

Idag vill jag dela med mig av något från mitt hjärta. Jag lämnar nu en ganska tuff tid bakom mig. Sen jag tog studenten så har det mesta i mitt liv förändrats. Jag känner mig lite som en ny människa.

Det hela började på studentdagen, den 10 juni 2011 - jag var brunbränd, klädd i en vit långklänning och håret hade naturligt fallit i korkskruvar. Jag inledde skolavslutningen med att sjunga "Gabriellas sång". Jag vet att tonerna inte var riktigt rena eftersom jag var nervös, men det spelade ingen roll då, för när jag sjöng "Det är nu som livet är mitt... Jag vill känna att jag lever, all den tid jag har..." - då kom varenda ton från hjärtat. Jag kände att den där dagen var min, min, min. Hela jag log under skolavslutningen, allt jag kände var lycka, det enda jag såg var mig själv & min egen framtid. Någonting hände inom mig den dagen, det kändes som att jag växte en meter längre i mig själv.

Sommaren blev ganska tuff, mina känslor pendlade hit och dit. Jag hade fått nya drömmar och mål med livet, men jag levde ett liv som hindrade mig från att vara hela jag. Sommaren gick, jag jobbade på under hela juli medans familjen var på semester. Så kom min 19-årsdag och några dagar därpå blev jag allvarligt sjuk & låg inne på sjukhus. Det tog lång tid för min kropp att återhämta sig, men hela tiden fanns den där nya känslan av frihet kvar och växte sig starkare inom mig. Jag visste att jag inte var där jag ville vara, och att jag var tvungen att ta ett stort beslut för att nå dit.

Jag fattade det beslutet och sedan började jag landa i mig själv.

Hela hösten och vintern har varit ganska ostabil i mina känslor och det är inte förän nu som jag känner att jag lever det liv som jag vill leva. Friheten har infunnit sig. Jag har hittat mig själv, accepterat mig själv som jag är helt och hållet och ser till att utveckla det starka i mig och jobba på det svaga.

Att finna kärleken till sig själv är den största vägen till personlig frihet!

Sen har jag hittat rätt personer i mitt liv. Helt fantastiska människor som förgyller varje dag! Jag har tillåtit mig själv att släppa in människor igen, vilket jag inte gjorde innan. Och det gör mig glad! Vi behöver varandra.

Dessutom så har jag utmanat mig själv till saker som jag inte skulle göra förut, vilket gör att jag klarar mer nu än jag någonsin gjort innan. Det är också en stor frihet!

Igår hittade jag något som jag skrivit i min dagbok för flera år sen: "Jag bad till Gud om styrka & sattes i svårigheter!". För det är så; man blir bara stark genom att gå igenom tuffa saker, man hittar bara ljuset genom att vandra en mörk väg.

Mitt liv har hittills inte alls blivit som jag tänkt mig, men det är jag bara glad för. Det har alltid funnits något bättre för mig än vad jag trott, jag tror att det finns någon som har en större plan för mig än vad jag har för mig själv.

Jag vet att det finns ni som inte är troende som läser det här, men jag vill säga att det enda som har hållit i mitt liv, i ur & skur - det är min tro på Gud. Utan den hade jag aldrig stått här idag, vid mitt eget hav av kärlek & frihet! Tron gör livet vackert. För tron innehåller kärlek, tillit, förtröstan & hopp!

Våga vara svag, våga ta de beslut som behövs & kämpa för att nå din egen frihet! Det är du värd!

Med kärlek