Do you believe in me?
"I believe in me. Do YOU believe in me?"
Dalton Sherman, en 10 år gammal pojke som talar till 20.000 lärare i Dallas inför skolstarten. Ett starkt och uppväckande tal. Har du någonsin hört ett barn i den åldern säga något sådant i Sverige? Förmodligen inte. Varför uppmuntras vi inte att tro på oss själva? Varför är det en skam att ha en stark tro på sig själv, eller på Gud i detta land? Och när vi väl gör det, tror på Gud eller på oss själva, så är det bara upp till en viss nivå.
Varför trycker vi ner stora drömmar och stor självkänsla? Varför kväver vi våra hjärtans innersta längtan genom att leva inuti den ram som finns i samhället idag?
Varför trycker vi ner stora drömmar och stor självkänsla? Varför kväver vi våra hjärtans innersta längtan genom att leva inuti den ram som finns i samhället idag?
Rickard berättade om ett blogginlägg häromdagen där Ann Hugosson skriver såhär: "Det finns egentligen bara två saker vi MÅSTE göra och det är: 1. Att födas. 2. Att dö. Resten är upp till var och en.". Så varför tar vi inte vara på den tiden vi har i livet och gör det vi själva vill? Varför låter vi det ens finnas hinder?
Jag drömmer om att få sjunga, att resa tillbaka till Afrika och att baka. Jag vill ta hand om barn, bilda familj och växa i min tro. Vad vill du?
Kommentarer
Trackback
