Vilken känsla det är att lägga sig i sängen efter en lång arbetsvecka. Allt har varit nytt och allt har varit mycket, men jag finns fortfarande och är nöjd. Nu vill jag försvinna in i drömmarnas värld och stiga upp för att baka imorgon...
Städar och hittar den här. En liten flicka. Den 5 augusti 1992. Och den lilla flickan är jag... Man får aldrig glömma det lilla barn man en gång var. Utan oro och bekymmer. Vara nöjd med allt som livet ger.
Så fort jag kommer hem från jobbet så sätter jag mig ner och jobbar med mitt projekt "A peace of cake". Det är så mycket mer att göra än man tror och alltid finns det något att finslipa på. Jag har kommit ganska långt på kort tid och har redan fått in beställningar. Jag vill vara supernoggrann med allt så att det blir så smidigt och tydligt som möjligt både för mig, mina kunder och de som vill ge gåvor. Jag älskar det här projektet och trots att det är många saker att göra varje dag så känner jag mig hela tiden mer och mer driven. Och när hjärnan samarbetar med hjärtat så bli det allra bäst. LOVE IT.
Helgen lider mot sitt slut och nu är det dags att måla naglarna fina med ny färg inför en ny vecka. Den här veckan kommer att bli en utmaning för mig då jag ska jobba mer än heltid, men utmaningar kan jag behöva! Framför mig sitter tre killar jag tycker om och spelar kort. Pappa, Lucas och Rickard. Vem ska jag hålla på?
Jag älskar att vakna till regn. Det är så mysigt. Och att vara inne en hel dag när det regnar, hela dagen.
Igår var det lördag och det kändes som att den var dubbelt så lång som andra dagar, vilket är en bra känsla när man gör roliga saker. Vi var lata enda fram till klockan slog ett och då åkte vi hem till mig försökte lindra huvudvärken. Kaffe var det enda som hjälpte. Oj oj! På kvällen blev vi upphämtade av Rickards bror och vi åkte ut till Fagerhult och åt god mat, bowlade, fikade och hade det väldigt trevligt. Så jag är nöjd!
Endel dagar är faktiskt bara bra och sådana dagar är underbara. Alltså dagar då allt känns bra, allt går bra och allting blir bra! Idag är en sådan dag. SMILE.
Woooah! Nu känner jag mig riktigt bra, glad och full av idéer! Jag har så länge drömt om att få driva egna projekt där allt som jag älskar finns med. Å så plötsligt en dag för ett tag sedan slog det mig att jag skulle börja sälja mina egna bakverk och samtidigt hjälpa barnen på Rehobothi i Tanzania. Två av mina stora drömmar i ett projekt - kan det bli en bättre drivkraft? Jag är så glad att jag äntligen gått ut med "A peace of cake" och redan fått in två stora beställningar, det gläder mig. Planerna snurrar i huvudet på hur jag ska lägga upp det hela, men jag vet att när jag behåller lugnet och planerar på mitt egna sätt så blir det så bra det kan bli. Det gäller att våga satsa och tro på sin sak!♥
Nej, det är en lång dag imorgon och mycket jobb som väntar! Dags att sova. Natti natti fina ni. LOVE.
Goddag. Denna morgon blev en mysmorgon med min prins, lite garn och nymålade naglar. Det finns inget bättre än en lugn start på dagen. Då mår jag bra!
Igår startade jag mitt projekt "A peace of cake". Rickard och Lulle följde med mig till Ica och Konsum för att sätta upp lapparna:) Det blir spännande! Nu är det dags för mig att göra mig fin för dagen och göra som det står på min vägg: Carpe Diem. Fånga dagen!
Dalton Sherman, en 10 år gammal pojke som talar till 20.000 lärare i Dallas inför skolstarten. Ett starkt och uppväckande tal. Har du någonsin hört ett barn i den åldern säga något sådant i Sverige? Förmodligen inte. Varför uppmuntras vi inte att tro på oss själva? Varför är det en skam att ha en stark tro på sig själv, eller på Gud i detta land? Och när vi väl gör det, tror på Gud eller på oss själva, så är det bara upp till en viss nivå. Varför trycker vi ner stora drömmar och stor självkänsla? Varför kväver vi våra hjärtans innersta längtan genom att leva inuti den ram som finns i samhället idag?
Rickard berättade om ett blogginlägg häromdagen där Ann Hugossonskriver såhär: "Det finns egentligen bara två saker vi MÅSTE göra och det är: 1. Att födas. 2. Att dö. Resten är upp till var och en.". Så varför tar vi inte vara på den tiden vi har i livet och gör det vi själva vill? Varför låter vi det ens finnas hinder?
Jag drömmer om att få sjunga, att resa tillbaka till Afrika och att baka. Jag vill ta hand om barn, bilda familj och växa i min tro. Vad vill du?
Pust! Jobba, jobba, jobba. Pengar, pengar, pengar. Regn, regn, regn. Mys med min pojk.
Idag när jag kom hem från min långa arbetsdag hittade jag en kärleksförklaring nedskrivet på en lapp på sängen från min Ricky, precis vad jag behövde! Kärleken sätter färg på allt i livet. <3
"Det finns inget som är omöjligt när det gäller drömmar och kärlek."
Vi inleder dagen med att fortsätta sticka. Det är mysigt och avkopplande. Helgen har gått fortare än någonsin känns det som, snart är det måndag igen och tidiga mornar som gäller. Men det är då man får vara tacksam för att det finns ett jobb att gå till.
Idag ska jag se Rickard spela för första gången. De möter Örebro och jag ska vara på plats med familjen. Blir kul!
Det är lördag. Jag och Ricky myser inne i huset med varmt té och lyssnar på Melissa Horn - live på Cirkus. Vi har varit i affären och handlat garn och mys å här sitter vi och stickar fina saker till höstkylan som snart ska träda in. Vi har det supermys, min pojk och jag. :) Hoppas ni har det fint.
Goderafton kära ni <3 Är hemkommen efter en veckas arbete i Habo. Det har varit en fantastisk vecka trots förkyldning å så! Just nu agerar jag bankman i Monopol, åkte själv ut för en stund sen. Men det är väl tur att det bara är ett spel! På tal om ingenting så tänkte jag en sånn där typisk "Natalie-tanke" förut, såhär: Tänk vad mycket olika saker som händer just NU, i HELA världen! Bland både människor och djur. Bara tänk på det så inser man hur liten man faktiskt är... Men så ska man inte tänka! /N.
Zanzibar var så himla vackert med kritvit sand, turkost vatten och lila snäckor som jag och Amanda plockade. Det blev en slags tävling nästan, vem som hittade finast snäckor. Hihi. Tyvärr så fick jag inte uppleva Zanzibar sådär väldigt mycket. Hade otur med det mesta förutom kärleken. Blev getingstucken och fick feber, åt frukt som satte fart på magen, låg och spydde i en liten, liten minimotorbåt och missade delfinerna OCH jag kände mig allmänt svimfärdig hela vistelsen där. Men jag mådde bra när en liten apa hoppade fram till mig och höll i mitt finger. Och så när jag fick vara hos min sötnos.
Nu snorar jag snart ner hela lägenheten och det är inte bra. Det är skittråkigt att vara sjuk. Jaja. Tack Cornelia Nilsson för en mysig pratstund på Briljanten idag! :) Puss!
Kära dagbok, det går inte en dag utan att jag tänker på alla de där underbara barnen som jag träffade i Tanzania. Å jag har så många vackra bilder på dom som gör att hjärtat både jublar och gråter. Jag vill få krama om dom igen, överraska dom med fika och måla deras naglar. Leka "Policeman" och sjunga "Small frogs" som Rickard och Jonathan så fint översatte. De är så fina dom där barnen, som jag längtar efter varje dag.
Hej! Inom en snar framtid kommer jag att komma ut med ett personligt projekt där mitt mål är att kunna göra en insamling till de här barnen. Som jag skrev; det går inte en dag utan att jag tänker på dom. De är alldeles fantastiska och trots att de knappt har några ägodelar eller ens en biologisk familj kvar så sprider de en otrolig glädje som bara kan komma från hjärtats djup. Jag tror det betyder att Gud har gett dom något mycket värdefullt som varar längre än allt annat materiellt. När jag bläddrar igenom bilderna i mappen "AFRICA2012" på min dator väcks känslor inom mig som jag aldrig kunnat känna innan jag mötte de här barnen; En glädje och tro som är orubblig. De här barnen gav mig lärdom för livet. Det ska jag aldrig glömma. Tack/Asante sana♥
Jag tar en fika med mig själv och tänker på sånt som gör mig glad:
♥ Rickard - Mitt livs kärlek, min styrka och bästa vän.♥ Min familj. ♥ Rickards familj. ♥ Barnen på Rehobothi, Tanzania. ♥ Solen som värmer ibland. ♥ Sång. ♥ Att jag äntligen är 20. ♥ Thailandresan jag gjorde i april med två fantastiska flickor. ♥ Mina drömmar, planer och kommande projekt. ♥ Téet jag precis drack upp. ♥
Hej. Idag hamnade jag på Jackie Ferms blogg och läste hennes uppmärksammade inlägg om hennes kärlek- och sexliv. Jag blev både ledsen och upprörd så jag skrev ett par rader till henne. Det händer ganska ofta när jag surfar på internet att jag blir upprörd. På internet hänger många missnöjda personer. Antingen är man missnöjd med sig själv eller med sitt liv, och därför gör man sig uppmärksammad genom att försköna sitt liv. För att man mår bra av det. Man tycker om att sitta och titta på sitt glamourösa liv som läggs ut på facebook, twitter, instagram och bloggen. Och eftersom de flesta spenderar mer tid i skärmen än utanför så inbillar man sig att livet faktiskt ser ut sådär. Med rosa bakgrund, rosa text, redigerade bilder och fyndiga texter.
Det Jackie Ferm skriver på sin blogg gör mig mest ledsen. Hennes inlägg utstrålar en sådan fruktansvärt dålig självkänsla och självrespekt. Hon erkänner sina fel och brister i sitt tidigare levnadssätt, men avslutar ändå inlägget med att skriva: Som jag sa, den här tiden av mitt liv så är jag fruktansvärt djurisk, törstande, sexuell och nyfiken.... Ja, vi får se vad som händer. Jag är iallafall redo för både sex, nya vänner och maybe love…
I mitt liv har det alltid varit viktigt med värdighet. Jag värdesätter ofta livet och gör automatiskt en lista på vad som är dyrbart. Men jag kommer från en hel och stark familj med stor kärlek så för mig har den vägen alltid lett mig framåt. Och jag vet att många människor och relationer är sårade och brustna och det gör mig ont. Jag bara önskar att alla människor kunde sätta ett högre värde på sig själva och på sina liv... Och att alla de som är lyckliga och nöjda redan nu, att dom lyfter blicken från skärmen och delar med sig av sin lycka. Det finns så otroligt många människor som går runt med brustna hjärtan, som verkar hårda på utsidan men redan har gått sönder på insidan. Se dom.
