Det går bra nu
Måndag, 30 april
Klockan är strax 14.00 och det går bra nu. Allting är bokat och klart inför min resa. Nedräkningen har börjat och idag återstår det endast 35 dagar fram till resedagen, den 4 juni. Då bär det av mot Tanzania. Det blir första gången jag flyger själv så till och från har jag panik, men för det mesta känns det bara spännande!
Jag ska alltså åka ner till Amanda, Jonathan och Rickard som bor i Usa River, en bit utanför Arusha, och tillbringa de första dagarna där hos deras familj. Detta är de sista veckorna av deras 4 månaders volontärresa och den ska avslutas med 2 veckor på Zanzibar - och jag har äran att få följa med dit! Det är tydligen så det går när man tycker om någon väldigt, väldigt mycket. ♥
Jag kommer att vara i Afrika i nästan 4 veckor och samma dag som jag kommer hem så åker familjen iväg till Spanien i 2 veckor. Det blir alltså 6 veckor ifrån familjen och det känns lite i hjärtat. Det kommer kännas väldigt konstigt. Men, det här är det bästa som har hänt mig och när alla är hemma igen så får vi alla njuta av svensk sommar - tillsammans!
Det är inte varje år man besöker både Asien och Afrika, speciellt inte inom bara 3 månader heller. Det går bra nu? Ja! Lycklig tjej? Ja!
Klockan är strax 14.00 och det går bra nu. Allting är bokat och klart inför min resa. Nedräkningen har börjat och idag återstår det endast 35 dagar fram till resedagen, den 4 juni. Då bär det av mot Tanzania. Det blir första gången jag flyger själv så till och från har jag panik, men för det mesta känns det bara spännande!
Jag ska alltså åka ner till Amanda, Jonathan och Rickard som bor i Usa River, en bit utanför Arusha, och tillbringa de första dagarna där hos deras familj. Detta är de sista veckorna av deras 4 månaders volontärresa och den ska avslutas med 2 veckor på Zanzibar - och jag har äran att få följa med dit! Det är tydligen så det går när man tycker om någon väldigt, väldigt mycket. ♥
Jag kommer att vara i Afrika i nästan 4 veckor och samma dag som jag kommer hem så åker familjen iväg till Spanien i 2 veckor. Det blir alltså 6 veckor ifrån familjen och det känns lite i hjärtat. Det kommer kännas väldigt konstigt. Men, det här är det bästa som har hänt mig och när alla är hemma igen så får vi alla njuta av svensk sommar - tillsammans!
Det är inte varje år man besöker både Asien och Afrika, speciellt inte inom bara 3 månader heller. Det går bra nu? Ja! Lycklig tjej? Ja!
Zanzibar
THAILAND #4
Foton: Natalie Bengtsson
So high
Foto: Natalie Bengtsson
Let's go to a place only lovers go
To a spot that we've never known
To the top of the clouds we're floating away yeah
Ooh this feels so crazy
Oh this love is blazing
Baby we're so high
Walking on cloud 9
(You've got me up so high) So high
(My shoes are scraping the sky) So high
(You've got me up so high) Oh
(My shoes are scraping the sky)
Vackra Thailand (THAILAND #3)
Thailand var ett mycket vackert land med blomstrande, gröna träd och Indiska Ocanen vilandes (*host*) vid de vita stränderna. Jag är så glad att jag köpte mig en kamera i somras och kan fånga dessa magiska platser!
Foton: Natalie Bengtsson
THAILAND #2
Foto: Natalie Bengtsson
THAILAND #1
Och så tog sagan slut, och vi tog farväl av Kamala.
Det var nästan så att jag fällde en liten tår när jag klev ut i kylan i Göteborg inatt. 35 grader kallare och 54 gånger torrare. Resan känns plötsligt som en dröm, men min hudfärg bevisar att det var verkligt, att det hände. Jag har precis lagt in alla 1090 bilderna på datorn och valt ut ett par av dom.
Jag och mina tjejer hade en alldeles underbar resa och vi delar nu ett gäng galna minnen med oss. Vi har liksom varit med om det mesta man kan vara med om i Thailand. På de här 15 dagarna hann vi med 2 jordbävningar, elefantridning, båtfärd till Phi Phi Island, paragliding, snorkling, god mat, tokiga thailändare, hysteriska skratt och goda samtal. Massage och ett språng in i glasdörr - det står jag för.
Ja, jag tror faktiskt att en bok skulle kunna skrivas om denna resa. Men nu tar jag lite i taget.
Vårt hotell, Cape Sienna
Här gick vi varje dag, förbi tuktuk-chaufförerna, och såhär lät det varje gång:
"Hellooooo.. How are you today?"
Tre flickor i kör: "Fine, thanks!"
"Where you from?"
Tre flickor i kör: "Sweden!"
"Tuktuk?"
Tre flickor i kör: "No, thanks!"
"Maybe tomorrow?"
Tre flickor i kör: "Yes, maybe tomorrow!"
PHI PHI ISLAND - TRIPPEN
KAMALA BEACH
TSUNAMI-VARNING
Här dras vattnet ut.
-
Foton: Natalie Bengtsson
Om gardagens handelse
Hej pa er!
Som ni flesta vet var det tsunamivarning har i Thailand igar. Det var den konstigaste och mest psykiskt pafrestande eftermiddag jag varit med om i mitt liv. Jag ar fortfarande skakis efter det som hande. Vi lag nere pa stranden nar jag kande hur det skakade i marken, som om nagon stod och gungade min solstol. Jag fragade Hilda om hon kande det ocksa och det gjorde hon. "Det kanske ar jordbavning!" sa jag lugnt och tankte att det ar nog vanligt har. Men efter ett par minuter nar vi packade ihop vara saker for att ga upp till hotellet kom en man ner och berattade att det hade varit en jordbavning i Indonesien och att det nu var tsunamivarning sa vi skulle bort fran stranden. "Oj!" tankte vi och borjade lugnt ga ivag, utan att forsta det stora allvaret i det. Nar vi gick langs stranden markte vi hur thailandarna kom ner till turisterna och bad dom lamna stranden, men alla var lugna. Nar vi kom upp till vagen kom en lite aldre taxichauffor fram till oss och forklarade pa knacklig engelska att det skulle bli en tsunami och att vi skulle ta oss till hogre hojder. Han foljde oss en bit pa vagen och fortsatte prata, men det var svart att forsta vad han sa. Sa kom vi fram till Seven eleven dar vi handlar varje dag och dar blev det mer kaosartat bland thailandarna. Radion var pa hogsta volym, alla pratade i telefon och mopeder, bilar och bussar akte upp mot bergen. Var van Ravi sag allvarligt pa oss, viftade med handen och sa at oss att ga till hotellet. "Run to the hotel!" sa han och jag, som gick langst fram av oss tre, ropade pa Kamilla som fortfarande pratade med taxichaufforen att vi skulle springa.
Med vara tunga, solstekta kroppar sprang vi upp till hotellet dar vi motte var thailandska van, Art, som sa at oss att direkt ga upp pa hotellet, men att vi inte skulle fa panik. Vi tog hissen upp och mottes av en kvinna fran hotellpersonalen som tog ett hart tag i Hildas arm och sa at oss att vi inte fick lamna hotellet och att de skulle informera oss om vart vi skulle ta vagen om det blev annu storre fara. Men vart hotell ligger hogt upp, sa vi var sakra dar, sa de. Vi gick in i rummet och borjade sakta men sakert forsta allvaret, men skamtade pa om det ena och det andra. Vi packade ihop vara pass, flygbiljetter, pengar och telefoner. Sa ringde hotellrummets telefon och vi kastade oss pa luren. Det var Art som fragade hur vi madde och berattade att vagen skulle komma om 40 minuter. "Is it really coming a wave?.......So... It IS coming a wave?" horde vi Kamilla saga och jag och Hilda bara stirrade pa varandra och suckade tungt. Pa TVn pratade de om tsunamivarningen och det var svart att forsta att vi var mitt i ett av alla drabbade lander.
Vi gick upp pa hotellets hogsta vaning dar "Vanilla sky bar" ligger och sag ut over det stora havet. Helt plotsligt kandes det sa mycket storre och maktigare. Vi pratade med personalen som forsokte dampa sin nervositet och forsakrade oss om att vi var trygga dar uppe. Kamilla kollade alla utgangar och vagar som ledde upp till berget. Fler och fler folk kom upp till baren och de rokte och drack lite for att lugna ner sig. Nar vi till slut forstod vad det var som hande blev det en valdigt tung och kanslomassig stamning. Sa borjade telefonerna ringa och folk smsade och fragade om vi var vid liv. Vi kramade om varandra och grat ut lite, fortsatte svara pa samtal och sms. Vattnet borjade dra sig undan och vi sag framfor oss hur en stor vag skulle komma och sluka hela Kamala Beach. Fritidsresor informerade oss hela tiden via sms om hur laget var och vad vi skulle gora. Nar vattnet akt tillbaka fick vi meddelande om att en ny jordbavning hade bekraftats i Indonesien och att vi var tvungna att halla oss hogt upp. Vi sag hur vattnet drogs ut annu an gang.
Jag kan inte riktigt forklara alla kanslor som skoljde over mig denna eftermiddag och kvall. Nar jag sag hur folk lamnade gatorna och akte upp mot bergen och man kande av den spanda, plagsamma stamningen pa hotellet. Men det jobbigaste var att hora hur oroliga alla dar hemma i Sverige var. Jag tankte pa min familj och mina vanner och trots att vi kande oss trygga dar uppe sa kom tanken: "Tank om vi aldrig mer ses igen...". Man vet ju trots allt aldrig vad som kan handa en. Jag ville bara vakna upp hemma och krama om min familj.
Men efter ett tag fick vi veta att tsunamivarningen for Thailand var over och att vi kunde stanna tryggt pa varat hotell. Vi gick ner till resturangen och bestallde in mat och forsokte smalta och bearbeta de senaste timmarna i vara liv. Sjukt. Vi pratade med ett aldre par fran Stockholm som var valdigt skakiga efter den panikslagna nyheten.
Nar vi antligen kunde andas ut pa vart rum igen pratade vi igenom allt och det kandes sa overkligt, det gor det fortfarande. Trots att allt gick bra och att vi anda kande oss trygga pa vart hotell sa blir det har nagot vi alltid kommer komma ihag. Vi har varit med om mycket under den har resan och kanner oss ganska matta pa spanning och aventyr. Vi ar tacksamma for att ingen har kommit till skada och forstar nu hur otroligt skort livet ar. Man inser ocksa hur mycket man alskar sina nara och kara och forstar hur mycket de alskar en tillbaka! Tack livet for lardomar och vishet! Tack for alla som horde av sig till mig igar och tack Gud for att allt har gatt bra!!!
Nu ska vi snart ga ner till Seven Eleven och ladda pa vart choklad, chips och cola skafferiiiiiiiii!!!
Skickar en tsunamivag med pussar och kramar till er!
Som ni flesta vet var det tsunamivarning har i Thailand igar. Det var den konstigaste och mest psykiskt pafrestande eftermiddag jag varit med om i mitt liv. Jag ar fortfarande skakis efter det som hande. Vi lag nere pa stranden nar jag kande hur det skakade i marken, som om nagon stod och gungade min solstol. Jag fragade Hilda om hon kande det ocksa och det gjorde hon. "Det kanske ar jordbavning!" sa jag lugnt och tankte att det ar nog vanligt har. Men efter ett par minuter nar vi packade ihop vara saker for att ga upp till hotellet kom en man ner och berattade att det hade varit en jordbavning i Indonesien och att det nu var tsunamivarning sa vi skulle bort fran stranden. "Oj!" tankte vi och borjade lugnt ga ivag, utan att forsta det stora allvaret i det. Nar vi gick langs stranden markte vi hur thailandarna kom ner till turisterna och bad dom lamna stranden, men alla var lugna. Nar vi kom upp till vagen kom en lite aldre taxichauffor fram till oss och forklarade pa knacklig engelska att det skulle bli en tsunami och att vi skulle ta oss till hogre hojder. Han foljde oss en bit pa vagen och fortsatte prata, men det var svart att forsta vad han sa. Sa kom vi fram till Seven eleven dar vi handlar varje dag och dar blev det mer kaosartat bland thailandarna. Radion var pa hogsta volym, alla pratade i telefon och mopeder, bilar och bussar akte upp mot bergen. Var van Ravi sag allvarligt pa oss, viftade med handen och sa at oss att ga till hotellet. "Run to the hotel!" sa han och jag, som gick langst fram av oss tre, ropade pa Kamilla som fortfarande pratade med taxichaufforen att vi skulle springa.
Med vara tunga, solstekta kroppar sprang vi upp till hotellet dar vi motte var thailandska van, Art, som sa at oss att direkt ga upp pa hotellet, men att vi inte skulle fa panik. Vi tog hissen upp och mottes av en kvinna fran hotellpersonalen som tog ett hart tag i Hildas arm och sa at oss att vi inte fick lamna hotellet och att de skulle informera oss om vart vi skulle ta vagen om det blev annu storre fara. Men vart hotell ligger hogt upp, sa vi var sakra dar, sa de. Vi gick in i rummet och borjade sakta men sakert forsta allvaret, men skamtade pa om det ena och det andra. Vi packade ihop vara pass, flygbiljetter, pengar och telefoner. Sa ringde hotellrummets telefon och vi kastade oss pa luren. Det var Art som fragade hur vi madde och berattade att vagen skulle komma om 40 minuter. "Is it really coming a wave?.......So... It IS coming a wave?" horde vi Kamilla saga och jag och Hilda bara stirrade pa varandra och suckade tungt. Pa TVn pratade de om tsunamivarningen och det var svart att forsta att vi var mitt i ett av alla drabbade lander.
Vi gick upp pa hotellets hogsta vaning dar "Vanilla sky bar" ligger och sag ut over det stora havet. Helt plotsligt kandes det sa mycket storre och maktigare. Vi pratade med personalen som forsokte dampa sin nervositet och forsakrade oss om att vi var trygga dar uppe. Kamilla kollade alla utgangar och vagar som ledde upp till berget. Fler och fler folk kom upp till baren och de rokte och drack lite for att lugna ner sig. Nar vi till slut forstod vad det var som hande blev det en valdigt tung och kanslomassig stamning. Sa borjade telefonerna ringa och folk smsade och fragade om vi var vid liv. Vi kramade om varandra och grat ut lite, fortsatte svara pa samtal och sms. Vattnet borjade dra sig undan och vi sag framfor oss hur en stor vag skulle komma och sluka hela Kamala Beach. Fritidsresor informerade oss hela tiden via sms om hur laget var och vad vi skulle gora. Nar vattnet akt tillbaka fick vi meddelande om att en ny jordbavning hade bekraftats i Indonesien och att vi var tvungna att halla oss hogt upp. Vi sag hur vattnet drogs ut annu an gang.
Jag kan inte riktigt forklara alla kanslor som skoljde over mig denna eftermiddag och kvall. Nar jag sag hur folk lamnade gatorna och akte upp mot bergen och man kande av den spanda, plagsamma stamningen pa hotellet. Men det jobbigaste var att hora hur oroliga alla dar hemma i Sverige var. Jag tankte pa min familj och mina vanner och trots att vi kande oss trygga dar uppe sa kom tanken: "Tank om vi aldrig mer ses igen...". Man vet ju trots allt aldrig vad som kan handa en. Jag ville bara vakna upp hemma och krama om min familj.
Men efter ett tag fick vi veta att tsunamivarningen for Thailand var over och att vi kunde stanna tryggt pa varat hotell. Vi gick ner till resturangen och bestallde in mat och forsokte smalta och bearbeta de senaste timmarna i vara liv. Sjukt. Vi pratade med ett aldre par fran Stockholm som var valdigt skakiga efter den panikslagna nyheten.
Nar vi antligen kunde andas ut pa vart rum igen pratade vi igenom allt och det kandes sa overkligt, det gor det fortfarande. Trots att allt gick bra och att vi anda kande oss trygga pa vart hotell sa blir det har nagot vi alltid kommer komma ihag. Vi har varit med om mycket under den har resan och kanner oss ganska matta pa spanning och aventyr. Vi ar tacksamma for att ingen har kommit till skada och forstar nu hur otroligt skort livet ar. Man inser ocksa hur mycket man alskar sina nara och kara och forstar hur mycket de alskar en tillbaka! Tack livet for lardomar och vishet! Tack for alla som horde av sig till mig igar och tack Gud for att allt har gatt bra!!!
Nu ska vi snart ga ner till Seven Eleven och ladda pa vart choklad, chips och cola skafferiiiiiiiii!!!
Skickar en tsunamivag med pussar och kramar till er!
Pa elefantryggen
God dag mina vanner i Sverige & Afrika!
Har ar klockan 18.00 och jag vantar pa att tjejerna ska bli klara for att ga ner till stranden och ata middag. Ar hysteriskt hungrig just nu eftersom vi inte har atit ordentligt sen frukost. Tydligen ska man inte ata innan man hoppar pa en elefantrygg... Det var just vad vi gjorde idag. Det var en extremt konstig kansla att aka ut i den thailandska skogen och kliva upp pa detta enorma djur. Det kandes forst valdigt overkligt, men det gick inte annat an att kanna sig levande nar elefanterna klampade runt pa oss och gjorde precis som thailandarna sa at dom att gora. Vi red i ungefar 30 minuter och stannade vid utsikten for att lata forarna ta kort. Jag rackte den ena min kamera och trodde att han skulle ta typ 5 bilder. Men han liksom gillade min kamera valdigt mycket och beholl den i handen tills vi klev av sen. Nu har jag kort pa vartenda steg elefanterna tog. Han hade nog inte tagit sa mycket kort forut! Haha.
Det var roligt att uppleva denna elefantridtur, men jag och tjejerna tyckte synd om de stora djuren som tvingas ga dar, samma runda varje dag, med manniskor pa ryggen.
I veckan ska vi aka ut till Phi phi oarna en dag. Det blir harligt! Ska visst vara otroligt fint dar.
Nu ska jag ga tillbaka till Kamilla och Hilda igen och se om de ar redo for lite thailandsk mat. Jag ar hungriiiiiig!!
Kram!
Har ar klockan 18.00 och jag vantar pa att tjejerna ska bli klara for att ga ner till stranden och ata middag. Ar hysteriskt hungrig just nu eftersom vi inte har atit ordentligt sen frukost. Tydligen ska man inte ata innan man hoppar pa en elefantrygg... Det var just vad vi gjorde idag. Det var en extremt konstig kansla att aka ut i den thailandska skogen och kliva upp pa detta enorma djur. Det kandes forst valdigt overkligt, men det gick inte annat an att kanna sig levande nar elefanterna klampade runt pa oss och gjorde precis som thailandarna sa at dom att gora. Vi red i ungefar 30 minuter och stannade vid utsikten for att lata forarna ta kort. Jag rackte den ena min kamera och trodde att han skulle ta typ 5 bilder. Men han liksom gillade min kamera valdigt mycket och beholl den i handen tills vi klev av sen. Nu har jag kort pa vartenda steg elefanterna tog. Han hade nog inte tagit sa mycket kort forut! Haha.
Det var roligt att uppleva denna elefantridtur, men jag och tjejerna tyckte synd om de stora djuren som tvingas ga dar, samma runda varje dag, med manniskor pa ryggen.
I veckan ska vi aka ut till Phi phi oarna en dag. Det blir harligt! Ska visst vara otroligt fint dar.
Nu ska jag ga tillbaka till Kamilla och Hilda igen och se om de ar redo for lite thailandsk mat. Jag ar hungriiiiiig!!
Kram!
I Thailand
Hej!
Nu befinner jag mig pa vart vackra hotell "Cape Sienna" i Kamala, Phuket. Skont med lite aircondition. Jag och tjejerna kom precis tillbaka fran en livsfarlig tuktuk-tur fran Patong dar jag besokte Dr. Wattana. Jag har fatt oroninflammation och kanner mig liksom tappt i hela oronen. Men en spruta och lite tabletter ska gora susen! Tack Dr. Wattana. Thank you thank you.
Vi har det helt ljuvligt har nere. Hotellet ar alldeles for fint for oss tjejer, thailandarna skrattar at oss varje dag. Tror inte att vi passar in i denna rika miljo nar vi kommer svettiga i vara svenska sommarklader till frukostbuffen om mornarna. Men vi bjuder pa det. Vi trivs battre nere pa stranden dar vi har fatt en hel del kompisar. Bade jag och Kamilla har en varsin beundrare. Min heter Ali och kommer fran Burma, hennes heter Rabi och nu invantar han svar fran Kamilla om hon vill ata middag med honom. Detta kommer inte ske. Nu gor vi vad vi kan for att undvika dessa man.
Maten har ar underbar, klimatet gar inte fa nog av och havet... ar obeskrivligt vackert! Vi lever ett lyxliv har i paradiset. Vi njuter!
Patong var inget att ha. Bara fullt med massa butiker och thailandare som sager: "Billigare an Ullared!", "Tjeenaree!" och "Sexy lady". Det ar roligt att prata med folket, men inte nar de bara forsoker fa med oss pa en massa saker. Vi har pratat med ett par stycken om hur de arbetar. De berattar att de jobbar 10 timmar varje dag, tjanar 8000 bath i manaden vilket motsvarar ca 2000 svenska kronor. Dessutom sa har de bara 3 semesterdagar per ar. Och sa klagar vi svenskar nar vi behover jobba over ett par timmar. Vi har det bra!!
Igar kvall nar vi gick pa stranden sag vi att de skickade upp lyktor pa den svarta natthimlen fran hojden vid havet, det var precis som i slutet av filmen "Trassel" - Magiskt! Nar vi gick tillbaka till hotellet sa valde vi att fortsatta lite langre langs den vagen for att se vad som fanns lite langre bort. Det fanns inte sa mycket att se, men vi forundrades over alla djur vi kunde hora fran traden. Det ar som en djungel har. Vi horde grodor, syrsor, faglar och jag vet inte vad; sjunga och spela.
Vi har det sa bra och sa roligt tillsammans! Lever pa den underbara hotellfrukosten, chips, vatten, choklad, ananas och thaimat. En salig blandning! Jag alskar Thailand, det paminner sa mycket om Indien som jag var i ar 2008. Jag gillar kaoset, fargerna och folket.
Kamala ar en valdigt lugn och trygg plats. Det finns ingenting att oroa sig for och vi ar sa forsiktiga man kan vara. Tjejerna ligger nu vid poolen och jag vilar lite eftersom jag precis fatt medicin. Det kanns sa skont att kunna fa den hjalp man behover har nere, utan nagra problem. Hilda & Kamilla ar helt fantastiska!!! Ar sa glad att jag akte med dom :)
Hoppas att ni har det bra dar hemma i kalla Sverige. Saknar mina tonaringar i kyrkan och familjen!
Kram om er!
Kamala Beach, Thailand
God kväll alla frusna svenskar och svettiga Afrika-bor!
Om ett dygn sitter jag högt uppe i luften och har en 11 timmars resa framför mig. Mot Asien, mot Thailand, mot Phuket, mot Kamala. Allting är nerpackat i den stora resväskan och kameran är laddad till max. Allting är lugnt och skönt ikväll och jag känner endast pirr i magen och längtan efter sol, värme och havet. Den här resan är precis vad jag behöver nu. Med mina flickor. Det blir bra! Vi är bra! Och vi har lovat varandra att inte tappa bort varandra och inte bränna oss på några maneter eller gå på pingpong-show. Vi har lovat att bara ta hand om varandra, njuta av varje dag hur vädret än ser ut och ha sådär kul som bara tre tokiga tjejer kan ha!
-
Har haft en så fin dag med min familj. Filip har fyllt år och vi har firat på det gamla, hederliga Bengtsson-viset. Älskar min familj, mer och mer för varje dag. Dom kommer jag sakna dessa veckor.... Och vissa andra.... ♥
Dags att ordna med det sista och sova sött innan resedagen.
Ta hand om er alla där hemma nu!
Ska skänka er en tanke eller två när ni fryser här hemma i Sverige och lever det ljuva vardagslivet. ;)
Själv ska jag ligga här och beställa färska frukter av Thailändarna.
SYSKONSKARAN
Mina vackra, snygga, söta och fina syskon älskar jag mer än något annat på denna jord. Vilken tur att jag hamnade med dessa fyra! Ett STORT grattis till min stora lillebror som fyller 16 år idag, hipp hipp HURRA HURRA HURRA HURRA!!!
