Natalies Dagbok

När jag i mitt förrförra inlägg skrev om minnet från Indien väcktes en känsla till liv inom mig. Jag minns när jag stod på hotelltaket och såg ut över gatorna. Jag minns vad jag tänkte och kände just i det ögonblicket. Vad jag såg var en värld av starka färger, som om Gud tappat färgpaletten på marken. Kvinnorna var klädda i saris och punjabis i de vackraste av färger, från topp till tå. Jag såg barn i sönderslitna kläder, som sprang barfota bland högar av sopor, som lekte, som tiggde och som lagade mat mitt ute på gatan. Jag såg hur taxibilarna stannade och väntade tills kon hade gått över gatan, hur chaufförerna försökte plocka upp alla turister för att ge dessa skjuts. I Indien såg jag allt. Där kände jag att jag levde. Kulturkrocken och allt nytt spräckte min svenska trygghets-bubbla och gav mig en spännande och färgrik upplevelse. Ett nytt perspektiv på mycket. Jag längtar så tillbaka, men älskar mitt kära Sverige!

Bilder från vår resa 2008.

Tagna av Lovisa Berg som också var med.